Det kollektiva oansvaret - Devlog 1
Okej, nytt försök. Trashenstein hann inte bli färdigt till deadline. Jag kommer att avsluta det projektet, men nu måste jag först fokusera på nästa uppgift. Det tredje digitala spelet.
Förutsättningarna är bättre för mig. Denna gång är jag inte alldeles ny på jobbet, börjar inte arbetet på en upplärning i Sundsvall och är inte heller alldeles nyinflyttad till en ny stad. Jag har inte lika mycket jag behöver hålla koll på och dessutom tänker jag mig ett mindre spel.
100 banor ska det ha. På riktigt.
Direkt efter presentationen av Trashenstein började jag tänka på spelet. Det första jag gjorde var att klottra lite tankar på baksidan av ett reklamblad under ett jobbpass.
Det här spelet ska bli ett rougelike-spel. Protagonisten befinner sig djupt i en håla och ska ta sig uppåt. På varje slumpmässigt genererade bana kommer hon möta fiender som ger henne någon typ av valuta när de blir besegrade. På var femte bana kommer hon kunna gå till en "affär". Där kan hon köpa saker som gör hennes resa lättare. Dör man får man behålla dessa prylar. Det är meningen att man ska dö ett par gånger innan man når sitt mål.
Dessa saker ska vara minnesbilder eller föremål som kan återskapa händelsen till varför hon befinner sig så djupt i ett hål, varför hennes mun blivit ett monstervapen och allting. Det hela kopplas ihop till en våldtäkt hon upplevt. Tänk "I Have No Mouth And I Must Scream", där man spelar som en kvinna som har fobi för färgen gul utan att veta varför. Man går in hennes undermedvetna där man finner ett bortträngt minne. Hon hade blivit våldtagen av en man med gul overall och kan först då möta sin rädsla och komma över sin fobi.
Det är alltså ett annat spel, från 1995 och tematiken går att återanvända. Tar man dessutom en vinkel där ingen tar något ansvar över våldtäkten, där alla skyller på varandra, så kan man få in lite samhällskritik också på något vänster. Därför tänkte jag att arbetstiteln kan vara "Det kollektiva oansvaret" och vara onödigt lång. En engelsk titel ska spelet ha, men det är sen.
Snäppet mörkare spel än jag brukar göra. Får se hur det håller i sig.
Jag har börjat pilla på spelet litegrann och fått till de slumpmässiga banorna och lite sånt. Det här spelet ska inte bara bli färdigt, utan det ska även bli polerat som sjutton.
Ni ser hur protagonisten och stegen fladdrar till en massa när man drar till nästa bana? Det är spelet som försöker placera ut objekten på golvet utan att de rör väggarna. Får se om jag kan få till det snyggare, men det fungerar iallafall. I värsta fall får jag ha någon typ av "loading"-ruta som håller i två sekunder - nog länge för alla objekt att hitta sina platser.